Schweiz står ofta förebild för resten av världen när det kommer till en fungerade järnväg. Där tar staten ett övergripande ansvar i vid bemärkelse för drift, underhåll och investeringar.

I Schweiz reser man mest med tåg i Europa. En schweizare reser nästan dubbelt så många kilometer med tåg per år jämfört med en svensk. Internationella jämförelser har också gång på gång visat att det schweiziska tågsystemet håller hög kvalité och intar en topposition när det gäller punktlighet. Landet har också en hög turtäthet och de flesta någorlunda stora orter kan nås med tåg. 

Det statligt ägda Swiss Federal Railways (SBB) är det största järnvägsföretaget i landet och ansvarar för huvuddelen av järnvägstrafiken. Personaltätheten inom järnvägen är hög, det är en förklaring till den goda servicen. En annan intressant sak är att Schweiz inte satsat på höghastighetståg. Istället har strategin varit att hålla ner restiderna genom att försöka minimera väntetiden i samband med tågbyten. Det är också ett av skälen till att punktligheten är avgörande. Om ett tåg blir försenat rubbas hela systemet.

Det finns emellertid starka privata inslag i det schweiziska järnvägssystemet, 40 procent av nätet är privata banor, ofta i anslutning till stambanorna. Men det som är utmärkande för systemet är att det inte skett någon uppsplittring av beställare och utförare när det gäller underhållet. Varje involverat järnvägsföretag har ett samlat ansvar för spår, stationer, underhåll etc. Det gör att de också besitter en unik kunskap om tillståndet inom anläggningen. En viktig faktor är också att SBB är den i särklass största aktören. Det innebär att företaget har ett övergripande ansvar för en stor del av järnvägen. Inom SBB finns följaktligen en del som sköter teknik och spår, SBB Infrastructure och som jobbar i nära samverkan med den resterande delen av företaget. Systemet är med andra ord snarlikt hur det såg ut i Sverige innan avregleringen. Detta betyder dock inte att allt underhåll utförs i järnvägsbolagens regi. Inte minst köps ofta stora investeringar upp. Många företag är involverade i den verksamheten, däribland det inhemska företaget Sersa Group. 

Uppdelat på olika former av underhåll så sköts besiktning helt och hållet i egen regi av det företag som ansvarar för driften. Avhjälpande underhåll, förebyggande underhåll, reinvesteringar och nyinvesteringar sker både i egen regi där SBB är den avgörande aktören och genom upphandlingar. Men, återigen, det som utmärker systemet är att det företag som driver verksamheten också har ett övergripande ansvar för underhållet.

En annan orsak till kvaliteten i det schweiziska järnvägssystemet är att staten satsar mycket pengar på järnvägen. Detta sker bland annat genom en specifik järnvägsfond, som får pengar direkt från statsbudgeten men som också finansieras genom en särskild skatt på lastbilstransporter. Det uttalade syftet är att stimulera transporter på järnväg istället för på vägarna. 

Trafikutskottet på resa

Under 2019 gjorde riksdagens trafikutskott en studieresa till Schweiz för att studera järnvägen. Initiativtagare till resan var Vänsterpartiets riksdagsledamot Jens Holm:

– Det statliga järnvägsföretaget SBB tog emot. Vi träffade också företrädare för Infrastrukturdepartementet. En till slutsats är att det blir betydligt enklare att sköta planeringen när staten tar ett övergripande ansvar i vid bemärkelse för drift, underhåll och investeringar.

Jens Holm menar att det utifrån hur Schweiz fungerar går att dra slutsatser om det svenska järnvägsunderhållet:

– Vi borde vänta på kuttingen. I Sverige har underhållet konkurrensutsatts och privatiserats. I Schweiz tar det statliga SBB och de regionala järnvägsföretagen ett övergripande ansvar både för drift och underhåll. Sedan kan de köpa in olika tjänster från den privata marknaden. Så borde det se ut även i Sverige. Trafikverket borde ta ett övergripande ansvar för järnvägsunderhållet, men kunna köpa in tjänster där det behövs.

Enligt Jens Holm var alla i trafikutskottet väldigt imponerade av hur järnvägen och underhållet fungerade i Schweiz:

– Men de som försvarar privatiseringen i Sverige klagade på att det schweiziska systemet var dyrt och vi inte borde satsa lika mycket pengar. Men ska vi klara klimatomställningen måste vi vara beredda att satsa. Målet är att utsläppen från inrikes transporter, flyget inte inräknat, ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Ska vi klara det måste den spårbundna trafiken byggas ut. En stor framgång i Schweiz är också att det tar ut skatt på lastbilstransporter för att finansiera järnvägen. Samma sak borde vi göra i Sverige.

Text: Mats Wingborg

Texten är ett utdrag ur rapporten Privatiserat järnvägsunderhåll, där journalisten Mats Wingborg undersökt hur järnvägsunderhållet är organiserat i ett flertal länder.


Foto: Chris Henry / Unsplash

Comments are closed