– När företag som ansvarar för underhållet pressar den egna personalen blir arbetsmiljön farlig, säger Linnea Garli som arbetat som lokförare sedan 2009.

Linnea Garli (bilden) kör persontåg som utgår från Stockholm. Tågen kan sedan gå till platser som Göteborg, Karlstad, Sundsvall eller Falun. Det är inte ovanligt att hon passerar sträckor där det pågår banarbeten. Ibland kan det handla om större arbeten på dubbelspår, då ett helt spår är avstängt. Alla tåg i båda riktningar får då samsas på det andra spåret. I andra fall kan det vara små arbeten där bara ett par personer är ute för att göra ett mindre underhåll. Periodvis är trafiken helt avstängd, som till exempel vid arbetet med den så kallade ”getingmidjan” söder om Stockholm.

När tåg passerar områden där det pågår banarbete ska det finnas en så kallad tågvarnare som signalerar till dem som utför arbetet att det kommer ett tåg.

– Det som oroar mig är om personalen i spåret är stressade. Det handlar om sekunder från det att tågvarnaren ser tåget tills dess att spåret ska vara utrymt. Det ska därför inte mycket till för att tågen ska komma mycket nära de som arbetar med underhållet, utan att jag som lokförare kan göra någonting. I värsta fall kan det hända olyckor.

Det som oroar mig är om personalen i spåret är stressade. Det handlar om sekunder från det att tågvarnaren ser tåget tills dess att spåret ska vara utrymt.

Linnea Garli, lokförare

Linnea Garli stryker under att pressat underhåll och pressade utbildningar både är farligt för dem som utför underhållet och en fråga om arbetsmiljö för dem som kör tågen.

– Många lokförare har varit med om påkörningar av personer. Efter en sådan händelse kan man få starka stressreaktioner av att se människor och rörelser i spårområdet. En lokförares upplevelse av att någon hunnit ur spår ”i tid” överensstämmer kanske inte med de snäva regler som finns, utan istället kan det kännas som om det var mycket nära ögat.

Det värsta har också hänt, att personer som arbetar i spåret blivit påkörda.

– Det är min mardröm, att köra på en annan järnvägare.

Att tågtrafiken drabbas av förseningar kan vara vardagsmat, men som lokförare är det ofta svårt att veta om orsakerna är just bristande underhåll, säger Linnea Garli.

– Det kan vara växelfel, ”dåligt spårläge” eller att kontaktledningen rasat ner. Det senare kan ha en uppenbar orsak, såsom fallande träd. Men hur ska man som lokförare veta när det inte finns något så tydligt att peka på? Kan det som gått sönder handla om dåligt underhåll av fordon eller infrastruktur?

Även om lokförare inte alltid vet vad felen orsakats av blir konsekvenserna tydliga.

– Värst är när många passagerare blir sittande under en längre tid i ett tåg, särskilt om det blir strömlöst. Sådant drabbar förstås resenärerna och personalen som jobbar ombord värst. Det kanske inte finns mat, folk vill veta vad som händer men det är väldigt svårt att svara när inga prognoser finns eller ändras hela tiden, och vad ska man göra vid eventuella sjukdomsfall?

Några gånger har Linnea Garli varit med om det blivit väldigt omfattande uppehåll i tågtrafiken.

– Som när en kontaktledningsbrygga rasade ner i Karlberg i Stockholm för några år sedan. Då blev det totalstopp i trafiken för all trafik norrut. Det hela reparerades, men dagen efter for den ner igen, säger Linnea Garli.

Text: Mats Wingborg. Foto: Lennart Kjörling, Petter Evertsen