Mats Hulth, tidigare finansborgarråd i Stockholm och ordförande i Banverkets styrelse 1999–2008, menar att realpolitik handlar om trappsteg, om att ständigt blicka uppåt och ta direktiv från instanser ovanför det egna huvudet. Inom svensk tågpolitik kunde han med mer eller mindre bakbundna händer åse ett ständigt springande i politikertrappan utan att något gjordes åt den försämrade järnvägen.

Under tio år inom Banverket – under såväl socialdemokratiska som moderatledda regeringar – var Mats Hulth uppdrag att på kommersiella villkor i konkurrens med privata bolag utföra underhåll och nybygge av järnvägar. Uppdraget kom uppifrån och enda chansen att ändra saker och ting var genom uppvaktning av politiker.

Statistiken ljög inte. För varje månad som gick kunde Mats Hulth och övriga inom Banverket följa den stigande kurvan för förseningar och inställda gods- och persontåg. Men det här var de ”stora infrastrukturprojektens” tid. Vem ville tala underhåll när Hallandsåsen, Citytunneln i Malmö och Botniabanan rev ner rubriker, uppmärksamhet och politisk credd. Som tidigare politiker kunde Mats Hulth läsa av spelet:

– Klart att det är roligare och mer prestigefullt att sätta igång med stora projekt än att se efter det lilla. Stora projekt lockar ju fler väljare än att tjata om växlar och underhåll. Men i slutändan förlorar du å andra sidan samma röster om inte tågen kommer fram i tid.

Mats Hulth ångrar att han inte gick hårdare åt politiken och gjorde sig mer hörd i debatten, särskilt om den mångåriga bristen på järnvägsunderhåll:

– Det är lätt att vara efterklok, men jag ångrar det i dag. Å andra sidan tänkte vi ju att ”kanske får vi mer pengar nästa år” … men så blev det inte.

I stället vandrade de växande problemen med uteblivet järnvägsunderhåll sida vid sida med synen på järnvägen som en marknad vilken som helst faller från samma ideologiska träd som utförsäljningen av välfärden, menar Hulth:

– Det är en ideologisk fråga, säger han, inte särskilt förvånad över att pendeln nu har vänt i synen på järnvägen mer som en samhällsfunktion snarare än en marknad.

Att socialdemokratin gick till val hösten 2014 med löfte om att förstatliga järnvägsunderhållet är något Mats Hulth tycker är en god – och brådskande – idé.

– Notan blir bara saftigare och saftigare ju längre de väntar. När saker och ting väl händer med järnvägen måste det finnas organisation och snabbt finnas folk på plats.

Text: Klas Lundström