I valrörelsen 2014 lovade både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att underhållet av järnvägarna skulle tillbaka till offentliga. Erfarenheterna av den borgerliga regeringens konkurrensutsättning var tillräckligt tydliga. Det som skulle bli innovativt, flexibelt och effektivt visade sig resultera i motsatsen. Skötseln av järnvägen har efter upphandlingscirkusen blivit dyrare, sämre och lett till säkerhetsrisker för både anställda och resenärer.
Ett annat löfte som avgivits från Socialdemokraterna och Miljöpartiet är Sveriges åtagande på FNs klimatmöte i Paris 2015; Att bli det första fossilfria välfärdslandet i världen. Fungerande tågtrafik är en grundbult i klimatarbetet. Ska flyg- och bilresevolymen minska tillräckligt mycket ökar behovet av tågtrafik. Den stora ökningen av tågtrafik de senaste åren talar sitt tydliga språk; trots alla förseningar och allt strul vill människor åka tåg. För företag som vill visa sig fossilberoende är byte från lastbil till godståg ett måste.

Politiskt ansvar måste överordnas konkurrensutsättning

När detta skrivs har det under Corona-krisen blivit allmänt uppenbart vilka fördelar gårdagens Apoteksmonopol i statlig regi med krav på lagerhållning hade med ett uttalat ansvar för att tillgodose samhälleliga behov. Motsvarande resonemang kan tillämpas på att ha en sammanhållen organisation i offentlig regi för att utföra förebyggande och avhjälpande underhåll av järnvägen. Det övergripande ansvaret och kunskapen om vad som behövs samt förmågan att finnas tillhands när det behövs går inte att förena med att ett antal vinstdrivna företag som utförare.

Brist på kunskap leder till undermålig upphandling

I den nya utredningen om Framtidens järnvägsunderhåll (SOU 2020:18) konstateras att Trafikverket inte har koll på anläggningen vilket är grundläggande för att man ska kunna bedriva ett effektivt underhåll. När Trafikverket som beställare ska anlita entreprenörer för att utföra underhåll så måste man veta vad det är man beställer. Även den förra utredningen om järnvägsunderhåll Koll på anläggningen (SOU 2015:42) kom fram till att Trafikverket inte har tillräcklig kunskap om järnvägsanläggningen och det saknas en nationell plan för underhållet. Redan då borde regeringen ha avslutat upphandlingsexperimentet och tagit tillbaka underhållet i en sammanhållen och statlig regi.

Stoppa upphandlingscirkusen

När politiker konfronteras med uppgifter om de infrastrukturfel som leder till försenade person- och godståg brukar svaret bli att vilja höja underhållsanslagen. Trots att kostnaderna för järnvägsunderhåll har tredubblats under 2000-talet är det färre arbetare ute i spåren och infrastrukturfelen har ökat. För att få maximal nytta av upphandlingspengarna bör administrationskostnaderna för upphandlingen och de privata bolagens vinster tas bort. Då kan det finnas utrymme för ett effektivt förebyggande underhåll som minimerar behovet av akututryckningar när något går sönder.

Järnvägen är navet i ett hållbart transportsystem

Resenärerna ska kunna lita på tidtabellerna och näringslivet ska kunna veta att godset kommer fram i tid. Först sedan staten tog ett ansvar och byggde ut järnvägen för att fylla samhällets behov av utveckling kunde spårtrafikens stora förtjänster tillgodogöras. Järnvägen gör sig bäst som ett sammanhållet system. Då kan den liknas vid en symfoniorkester där de olika instrumenten kompletterar varandra, har samma noter och en dirigent som leder orkestern. Det är hög tid att regeringen ser till att Trafikverket återfår dirigentpinnen.

Karin Svensson Smith, trafikpolitisk expert, tidigare riksdagsledamot, kommunalråd i opposition för Miljöpartiet i Lund

Foto: Miljöpartiet