Privatiserat järnvägsunderhåll
En undersökning om erfarenheter och konsekvenser i Sverige och andra länder. Rapport skriven av journalisten och författaren Mats Winborg.
Sammanfattning
Det svenska järnvägsunderhållet sticker ut. Jämfört med andra länder i Europa hör underhållet till de mest privatiserade, uppstyckade och konkurrensutsatta. Förändringen har skett i flera steg. Från 2010 upphandlar den statliga myndigheten Trafikverket allt järnvägsunderhåll, men bedriver inget underhåll själv. Genom att inte vara praktiskt involverad i underhållet har Trafikverket svårt att bygga upp kunskap om tillståndet i järnvägssystemet. Det gör det svårt att vara en effektiv beställare.
Bakom tankarna om att konkurrensutsätta järnvägsunderhållet fanns en ortodox uppfattning om att marknadisering alltid pressar priser och skapar en ökad effektivitet. Marknaden kan fungera bra i många sammanhang, men mycket talar för att marknadiseringen av järnvägsunderhållet inte varit lyckosamt. Flera vittnesmål tyder
på att entreprenörer ofta prioriterar det avhjälpande underhållet framför det förebyggande. Det avhjälpande underhållet går inte att reglera lika enkelt i avtal, därför är det också mer lönsamt. Ett annat problem är att entreprenörer som förlorat en upphandling ofta blir
obenägna att bedriva ett kostsamt underhåll under slutfasen av den avtalsperiod som ska avslutas.
Det saknas också belägg för att konkurrensutsättningen av järnvägsunderhållet lett till en ökad effektivitet. Det finns visserligen studier som pekar på en inledande prispress,
men det säger lite om de långsiktiga effekterna. Brister i det förebyggande järnvägsunderhållet skapar stora kostnader. Vidare finns starka belägg för att konkurrensutsättningen skapat kraftigt ökade transaktionskostnader, det vill säga kostnader för anbudsförfaranden, överklaganden, domstolsprövningar etc.
Inte minst har den juridiska expertisen på Trafikverket och hos entreprenören vuxit kraftigt. Samtidigt har antalet järnvägstekniker nästan halverats från 1998 till 2020. Under den perioden har antalet tekniker sjunkit från 7 257 till omkring 3 800.
Internationella jämförelser visar att länder som både satsar ekonomiskt på järnvägsunderhåll och där staten har det samlade ansvaret ligger i topp när det gäller en fungerande järnväg och att tågen kommer i tid. Ett sådant land är Schweiz, ett annat Japan. I flera länder där järnvägsunderhållet privatiserats och styckats upp har underhållet försämrats, vilket också inneburit en sämre säkerhet. Därtill har priserna också ofta skenat. Den viktigaste förklaringen har just varit starkt ökade transaktionskostnader. I flera fall har detta lett till att staten återtagit ett större ansvar för järnvägsunderhållet. Detta har bland annat skett i Nya Zeeland, Storbritannien och nu senast i Norge. Även i Sverige vore det möjligt att låta staten ta över det samlade ansvaret för järnvägsunderhållet.
