Ensamma i kuren

Posted · Add Comment

Stockholmarna möts ofta av köer och trängsel när de ska ta sig in i tunnelbanan. Orsaken är SL:s bristfälliga upphandling som låter operatören MTR komma undan med minimal bemanning. De som får ta smällen är spärrvakterna. Ilska och utskällningar blir vardag för personalen.

SL:s bristfälliga upphandling av tunnelbanan har skapat en usel arbetsmiljö för personalen i spärrarna. De jobbar ofta helt ensamma på stationerna och i rusningstrafik kan en ensam spärrvakt få sköta en av ingångarna till T-centralen. Sex spärrar på en person, resultatet är ofta kaos med arga och upprörda resenärer.

”Varför har ni bara en av spärrarna öppna?” Frågan ställs ofta till spärrvakterna som får ta emot irritation och ilska från resenärer som måste trängas och köa för att ta sig in i tunnelbanan.

– Folk vill passera och åka tåg. Ibland blir det väldigt våldsamt då resenärer skriker och dunkar på spärrarna. Vi kallas idioter och folk säger att vi inte kan våra jobb, säger Edgardo Luan Rivera spärrvakt och vice ordförande i Seko:s tunnelbaneklubb.

Men det är inte spärrvakterna som skapat problemet utan SL:s upphandling.

– Det räcker med att en person finns i biljetthallen så anses spärren vara bemannad. MTR utnyttjar att det är skrivet på det viset. Sedan vill inte SL se problemet. Man pratar om att kvalitet och service ska höjas, säger Edgardo Luan Rivera och suckar.

Förutom att spärrarna är dåligt bemannade fungerar dessutom de automatiska spärrarna dåligt. Dagligen ser Edgardo hur de går sönder och de reparatörer han pratar med berättar att systemet inte alls är anpassat för en plats som tunnelbanan.

– Spärrarna vi har är tänkta för till exempel en idrottsarena där folk passerar in i lugn och ro. De är inte tänkta för vår belastning där folk vill passera snabbt, säger han.

Eftersom de inte är byggda för tunnelbanan går de ofta sönder och arga resenärer sparkar på spärrarna som blir än mer trasiga.

Situationen för personalen har också försämrats sedan det skapades krav på att spärrarna ska vara bemannade dygnet runt. De tvingas jobba helt ensamma ute på stationerna och de kan inte lämna sina spärrar, inte ens för att gå på toaletten.

– Då måste man ringa efter någon som får åka ut till stationen och lösa av. Finns det ingen som kan komma, ja då får man hålla sig, säger Edgardo.

Alternativet är att stänga spärren men då krävs det en lång rapport som förklarar varför den stängdes.

– Varför skapar man ett sådant problem, undrar Edgardo som berättar att för många kisspauser kan innebära samtal med chefen som kräver ifrågasätter toalettbesöken.

– De tror att bara för att vi går på toaletten kommer folk att planka men folk kommer så klart att planka ändå.

 

Spärrvakterna

Personalen tvingas att jobba med ett föråldrat betalsystem. Ett system tar betalt och det andra systemet skriver ut biljetter. Därför krävs dubbla redovisningar som många gånger blir fel, fel som saknar förklaring. Har en felaktig biljett skrivits ut måste den korrigeras inom tio minuter annars blir felet bestående. Med en lång kö och stressade resenärer hinns det inte alltid med. Felen skapar stress och oro för att arbetsgivaren ska komma med anklagelser om stöld när det istället är ett system som inte fungerar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *